Eveliina

9 januari 2013 17:58

SV: åh, TACK fina du för dina otroligt fina ord, blev alldeles rörd!! <3 Såg att du hade länkat oss på din blogg och vill bara säga tack, det är liksom JAG som ska tacka för att du läser min blogg!! ^^
Det är bra att du tycker jag kan förmedla lite hur det är att ha sjukdomen och ge insikt i den! Ska fortsätta kämpa nu, men på hemmaplan! Tack än en gång! Din kommentar värmde verkligen och lyste upp min dag! Kram på dig fina du! <3

maartiina

12 januari 2013 17:22

Jag tackar och bockar. Skriver ju bara vad jag tycker. Och tror de var viktigt för dig att träffa andra med samma sjukdom som dig själv med.. Tror du fick mer insikt om att du inte är ensam och kan lära dig av andra med.. Jag är inne på din blogg flera gånger om dagen.. Är beroende av den.. :)

sofia

12 januari 2013 19:43

Jo man måste säga nej, det gör jag men då får jag skuldskänslot å till slut gör jag det iaf...Jag kan ställa upp så länge de är jag som säger att jag kan ställa upp liksom då är de ju på mina vilkor liksom...

Jo jag har också vänner som gör så.. Å när man säger nej för ofta så försvinner dom:( Tråkigt men då är dom inte riktigva vänner men de sårar ändå att dom inte kan va där för än när man själv behöver liksom...

men man måste va lite ego men de är inte jag som sagt... men börjar bli mer å mer...

men menar säger jag vissy jag lyssnar eler du kan prata med mig då är de jag själv som bestämmer liksom

tack för de fina kommentaren

maartiina

19 januari 2013 23:33

Jo du har helt rätt, men du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du kanske inte orkar lyssna! Kraam